Anteckningar från Ivanas Moleskine: Imorse sa jag hej då till Dumle och Tomi ännu en gång och marscherade mot udda Lukla Airport. Efter en timmes väntan började jag bli orolig. Inte igen liksom.. men då kom det plötsligt ett flygplan från Agni Air. ÄNTLIGEN. Tjejen från igår gjorde mig sällskap och medan hon tyckte att det var otäckt (för det är det) var jag bara glad över att äntligen vara på väg. Vi delade på en taxi in till Kathmandu och fick lyckligtvis tag i en riktigt schysst taxichaufför! Bilresan var sjukt lång och jag kände inte igen något. Sist man åkte taxi i Kathmandu blev man lämnad en bra bit ifrån hotellet.. Men denna underbara chaffis släpper av mig precis utanför ingången till hotellet, jag hämtar resten av min packning och åker tillbaka till flygplatsen igen. Jag gav honom alla rupees jag hade kvar för han var verkligen värd det och jag var så oerhört tacksam.
Väl framme vid flygplatsen går jag till tidtavlan, ser mitt plan, gött. Går till toaletten och fräschar upp. Kommer tillbaka, kollar på tidtavlan igen och ser att min tid för planet inte längre finns kvar. GAAH. Konstigare saker får man vara med om. Det tog bra länge innan jag lyckades hitta rätt person som kunde ge mig någon information. Jag var rädd för att de hade ställt in mitt flyg och sen bara inte brytt sig om att informera. För när det kommer till Nepal, flygplatser och info fungerar det inte alltid optimalt enligt erfarenhet.
Klockan är i skrivande stund 18.00 och jag är framme i Delhi. Min aptit börjar smyga sig tillbaka. När jag gick runt i den gigantiska transferlokalen och skulle beställa mat fanns det knappt någon bakom en kassa och var det någon där så var kassan tillfälligt stängd för de räknade pengarna för dagen. När jag väl lyckades beställa visade det sig att de inte tar kort. Fattar inte dessa människor vad jag har varit med om!! Om de bara visste. Vandrat till Everest basläger och tillbaka, bestigit berget Kala Patthar och inte ätit ordentligt på nästan en vecka. JAG VILL BESTÄLLA MAT NU. Fick typ ursäkta mig för det kändes som att jag besvärade dem med min närvaro, haha. Nu känns det bättre, sitter här med mitt Himalayan-vatten och en disig solnedgång. Fåtöljen är skön och jag har dessutom ätit den godaste chokladkakan någonsin i väntan på flyget som går inatt kl 02.35.
Foto: Privat
Delhi - Bryssel är avklarat. Lyfter snart till Stockholm. Nu vill jag bara hem och bli ren. Få sova och sen göra ett efterlängat besök på ICA (tankarna går till Tomi).
Framme vid Arlanda, men det är dessvärre inte väskan. De tror att den är kvar i Bryssel. Eller Delhi. Eller i värsta fall i Kathmandu. Med andra ord kan min husnyckel vara var som helst i världen, haha. Men Elin kommer med extranyckel. Ska bli skönt att träffa henne. Just nu sitter jag på linje 579 på väg till Bålsta innan tågbyte mot Örebro. Det är solklart, blå himmel. Folk har på sig linnen, det är grönt. Röda små hus. Jag lyssnar på Håkan. Det är något speciellt med Sverige och kommer alltid att vara.